Beskrivning

En glad motionärs resa mot Hawaii!

tisdag 13 juni 2017

Gothenburg Triathlon - En andraplats med formbesked

Gothenburg triathlon, min första triathlontävling (sommaren 2014), ett kärt återseende och en tävling jag laddat för. I min ordlista räknades tävlingen som ett B-race, alltså en tävling som jag prioriterar men inte på något sätt är säsongens huvudmål. När jag körde tävlingen 2014 gick den vid Inseros, utanför Göteborg, nu har den flyttats till Rådasjön vid Gunnebo slott och blivit mycket mer publikvänlig. Det finns sprint och olympisk distans att välja mellan och loppet var dessutom kryddat med det faktum att Triathlon väst har den som sitt klubbmästerskap.

Fredagen gick i uppladdningens tecken med enkel energirik mat och toppades med lite lösgodis och gött häng med en nära vän. Fördelen med tävlingar på hemmaplan är att man kan förbereda sig hemma utan att behöva åka iväg. Men det är även nackdelen eftersom jag gärna går o pillar med annat istället för att just förbereda mig i sådana lägen. Kom hur som helst i säng i rimlig tid och fick rimligt med sömn. Vanlig enkel frukost på Lördagsmorgonen och sedan avfärd mot tävlingsområdet. Incheckning, sista förberedelser och därefter uppladdning mot starten.
Insim innan start. (Foto: Josefine Södling)
Simning
Startade bredvid Erik Holmberg som jag vet är en grymt duktig triathlet och simmare, hängde med honom i 5 armtag och sen såg jag honom försvinna. Överlag kom jag iväg bra, fick fritt vatten och kunde simma ganska ostört. Gick ihop med några stycken vid första bojen men efter det klarade jag mig ganska fint. Kom upp ur vattnet som 5:e person på 22:08 enligt tidtagningssystemet.
På väg in för rundning efter första varvet. (Foto: Josefine Södling)

T1
Strulade lite med våtdräkten på vägen till cykeln och fick inte riktigt av den så smidigt som det brukar gå.

På väg ut på cyklingen. (Foto: Josefine Södling)
Cykling
Stack iväg på cykeln där jag först inte fick någon effekt till cykeldatorn. Snabbt löst med en omstart och sedan var det ut på den relativt kuperade cykelbanan. Richard Bäckström som är riktigt vass dök upp i första backen och sen hade vi kontakt genom hela cyklingen. I alla uppförsbackar drygade han ut avståndet mellan oss och när vi cyklade platt tog jag ikapp igen. Det var som sagt en rätt så kuperad cykling med ett par skarpa svängar men vi lyckades ändå cykla jämnt på 1:04:40 enligt tidtagningen. På väg in med cykeln får vi reda på att vi är 1:a och 2:a i tävlingen då Holmberg bröt efter cyklingen som han hade planerat.
Några av varvpasseringarna. (Foto: Josefine Södling)
T2
Här förlorade jag dyrbar tid när jag tog på mig strumporna, helt plötsligt var Richard utom synhåll och med tanke på hans löpkapacitet kändes det tungt att få igång benen.


Löpning
Löpningen är en riktigt grisig bana med många branta backar och skarpa svängar, inget riktigt flyt överhuvudtaget. Jag höll dock ihop löpningen ganska bra och tappade bara en dryg minut till Richard vilket jag är nöjd med. Höll avståndet bakåt och kunde springa i mål efter 39 minuter i spåret. Totalt stannade klockan på 2:05:58 och jag blev 2:a i tävlingen.

Ganska glad hela vägen, framförallt in mot mål! (Foto: Josefine Södling)
Rent allmänt var det oerhört skönt att allt klaffade och jag fick till en så pass bra tävling. Placeringsmässigt var det min första pallplats i ”tävlingsklass” med bra motstånd. Tyvärr var det några starka som inte kom till start eller bröt som jag antagligen inte hade haft en chans emot. Men det är verkligen kul att alla timmar ger utdelning. 2014 gick jag i mål på 2:22 på en grymt mycket snabbare bana (antagligen lite för kort också), då var jag 32 minuter efter Erik Holmberg som vann på 1:49. Det ger mig lite perspektiv trots allt.
Fantastiske Richard Bäckström visade vart skåpet skulle stå och sprang ifrån mig med en dryg minut. Hatten av!
(Foto: Josefine Södling)
Nästa tävling blir Halmstad Triathlon den 1:e Juli, då är det dags att se hur kroppen presterar på lite längre distans.

tisdag 30 maj 2017

Första triathlonstarten 2017

Lika säkert som att träden börjar bli gröna i April är det att Mölndal Outdoor arrangerar "Råda-prova-på-triathlon" under sommarhalvåret. Varje år kan man köra träningstävling vid Råda säteri sista Måndagen under Maj/Juni/Juli/Augusti och hittills har det blivit stadigt bättre och bättre för varje gång. Och det roligaste av allt är att det fortfarande är ett stort gäng som räcker upp handen när tävlingsledaren frågar om det någon som provar för första gången. Grymt kul!

Upplägget är egentligen ganska enkelt, för 60:- får man en nummerlapp och således tidtagning. Om man inte vill ha tidtagning är det gratis att vara med ändå. Det finns två distanser att välja på; en sprint i form av 750m / 18km / 5km samt en supersprint på 200m / 9km / 2,5km.

För egen del var det här det började. I Augusti 2013 testade jag för första gången alla ingående momenten och fastnade direkt. Då hade jag ingen vidare imponerande tid utan gick runt på 1:26 om jag inte missminner mig. Bröstsimmandes hela vägen givetvis. Sen dess har det gått stadigt bättre och bättre och glädjande nog var så även fallet igår. Jag hade på förhand bestämt mig för att köra på kontrollerad ansträngning och inte gå max. Simningen gick kalas och jag kom upp mycket snabbare än jag brukar göra och försökte ta rygg på Sara och Jonas som jag vet är oerhört kompetenta triathleter. Växlade snabbt ut till cykel och körde igenom på kontrollerad ansträngning precis på den effekt jag hade planerat. Därefter gav jag mig ut på löpningen och tuggade på i kontrollerad fart och kunde springa i mål på 1:01 som fjärde person. Grymt peppande att se att alla moment blivit bättre sen förra året och att framförallt en stor vinst att kunna köra enligt plan och inte låta tävlingshornen ta över.
Försök till snabb växling. (Photocred: Jonas Hedeback)

Cykel - varvning. (Photocred: Jonas Hedeback)
Dessutom fantastiskt bra arrangerat av Mölndal outdoor, ser fram emot resten av sommaren med er! Framöver är nästa riktiga tävling Gothenburg triathlon den 10:e Juni, men redan imorgon är det KM i cykel med triathlon väst!

tisdag 2 maj 2017

Läger på mallis

Tillbaka i vardagen efter en vecka på helt underbara Mallorca. För undertecknad var det första, men absolut inte sista, gången på Mallorca med träning som huvudfokus. Senast jag var där var jag 14 och prioriteringarna i livet lite annorlunda. Hur som helst kan jag bara summera det hela i att det var magiskt gött väder, bra boende, bra käk och framförallt helt underbara träningskompisar.

Veckan inleddes redan på Lördagen då jag plockade upp Erik och svängde förbi Chalmers där byggnationen av årets Cortège var i full gång. Har man en gång vart fast i studentlivet så är det svårt att släppa det helt så vi hann med en lunch på området innan vi begav oss mot flyget. På flygplatsen fick vi nya cykelkepsar och vattenflaskor och kände oss helt plötsligt väldigt enhetligt klädda, nu kunde det bara bli en fest!
Mot Peppes bodega!
Efter ett smärtfritt flyg och busstransfer till hotellet var det mat och lite balkonghäng innan veckan kunde börja på riktigt. Veckan följde sen enligt rutinen morgonsim -> frukost -> cykling -> bricklöp -> spa -> middag -> göttehäng. Enda dagen som egentligen avvek från mönstret var Torsdagen då det regnade och stormade ganska rejält, då blev det cykelvila men i gengäld ett längre löppass och lite mer simning. Allt som allt blev det ganska mycket träning men kroppen svarade förvånandsvärt bra, om benen var stumma och dåliga på cykellägret i Laholm så var de oerhört mycket bättre den här veckan. Den ursprungliga planen var att cykla ganska lugnt eftersom vi skulle cykla såpass mycket och backigt, men eftersom det var första gången på mallis så blev det mycket gasande i samtliga backar, och det höll i stort sett hela vägen. Bricklöpen efter det längsta och hårdaste cykelpassen gav verkligen kvitto på den allmänna formen. Kul!

I övrigt får bilderna nedan tala för sig själva!
Schysst utsikt från balkongen.
Egen bana i stort sett varje morgon, epic!

På väg till Formentor.

Vid Formentor, första dagen.

Fika i Port Pollenca.

På väg ner till Sa Calobra.

Lång väg ner...

På botten innan klättringen uppåt kunde ta vid.

Cyklat till Randa där det tydligen fanns en backe att ge sig i kast med.

Efter en riktigt go klättring till uppför Col De Soller tillsammans med Michael.

Fikastopp i Bayanbulfar, ett av öns vackraste stopp.

I utkanten av Soller där klättringen till Puig Major började.

Efter klättringen till Puig Major, här börjar veckans träning ta ut sin rätt..

Dags att åka hem, övertygade om att vi snart är tillbaka!

Tack för den vistelsen Mallorca, Pannkakeklubben och Triathlon Väst. Dessutom ett jättestort tack till Erik och Saga som planerat och roddat hela resan, jävlar vad bra ni gjort det här!

Syns i backen!

torsdag 6 april 2017

Cykelläger med stumma ben

Förra helgen var jag i Laholm tillsammans med Hisingens Cykelklubb för att njuta av vårens ankomst och besegra Hallandsåsen ett gäng gånger. Tyvärr hade jag riktiga skitben hela helgen, vilket jag förtjänade, men mer om det längre ner.

Ifrån 'Pannkakeklubben' (som är ett kompisgäng som antingen tränar, eller pratar träning) var det jag, Erik, Johanna, Fredrik, Per, Alfred, David och Sofia. Ett helt gäng med sköna människor tillsammans med Sveriges trevligaste cykelklubb som HCK gärna använder som paroll. Hur som helst åkte vi ner redan på Torsdag efter jobbet för att få ett par dagar med backträning, lagtempo, bricklöpning och något enstaka simpass. Utöver det finns det alltid utrymme för gofika, kaffe, lite rödvin och kanske en GT om man förtjänar det.
Tre hojar på taket och senare även en på kroken
Innan middagen på Torsdagen hann vi med ett kortare löppass för att skaka ur benen lite. De är alltid trevligt att springa lite längs Lagan och kolla lite i Laholm. Därefter var satt vi o tjöta lite innan det var dags att krypa till sängs. Lägret är uppdelat i 4 olika fartgrupper, 23-/26-/29- & race-grupp. De tre förstnämnda kör alltid en distansrunda på Fredagen och racegruppen brukar köra något roligt fartpass. I år hade vi förmånen att ha Aktivitus på besök som hade planerat individuell körning upp för en längre backe (7km) med laktatmätning på toppen. De två första vändorna skulle gå runt tröskel och den sista på max. Den med högst laktat efter sista vändan skulle få ett fint pris. Men innan vi kom till backen körde vi en vända över åsen och snurrade runt lite granna i Skåne. Redan i första backen insåg jag att jag inte hade benen med mig, hade svårt att hålla effekten över 340W och benen surnade ganska direkt. Hoppades att det skulle släppa men med facit i hand var det dödsdömt från start. Dagen rullade på avslutades med lite lagtempo där jag ändå kunde hålla ihop det men saknade all form av kapacitet som jag vet finns där när benen är pigga. Bra fika fick vi tag på iaf!
Mattias kollar om David tagit i tillräckligt
Per har utan tvekan tagit i så det räcker för dagen
Fika för fyra, lätt värt!
Dagen avslutades sen med ett kortare brickpass och efter en föreläsning med Aktivitus hann vi med ett simpass också.
Lördagen bestod traditionsenligt av backar och ännu fler backar. Totalt skulle 8 backar besegras och om benen var dåliga på Fredagen så var dom om möjligt ännu sämre på Lördagen. Pulsen låg stabilt 15-20 slag under tröskel trots att benen var helt stumma, slut som artist helt enkelt.. Korkad som jag ändå är ville jag avsluta med ett brickpass på Lördagen också. Vi lyckades ändå övertyga oss själva om att vi var värda GT på kvällen så det fick bli ett traditionsenligt besök till Laholms stadshotell (om det ens är det?), det är där det händer helt enkelt!

På Söndagen brukar det blir lite splittrat så vi bestämde oss för att köra en kortare sväng med Pannkakeklubben och besegra Hasslövsbacken en gång innan vi rullade hem. Passande nog var det helt vindstilla och Alfred hade med sig en högtalare som passade perfekt i ryggfickan vilket ledde till riktigt god stämning hela rundan. Väl i Hasslövsbacken kunde jag förmå mig att ta i lite mer än tidigare men pulsen var fortfarande stabilt låg. Vi hade hur som helst en riktigt go morgonrunda och jag blev så fast vid högtalaren att jag åkte hem och beställde en till kommande Mallorcaläger!
På toppen av Hasslövsbacken
Alfred tyckte de var dags att vila

Varför var benen skit då? Inte helt oväntat berodde det på för mycket träning. Sedan jag kom hem från Kenya har jag bott själv eftersom Josefine är kvar där nere. Föga förvånande tränade jag helt enkelt mer än någonsin eftersom våren dessutom gjorde sitt första framträdande. Det i kombination med uppladdning mot säsongspremiär och min oförmåga att inse att vilan är viktig ledde helt enkelt till att benen var sopslut när lägret väl stundade. Efter några dagar vila känns det bättre igen men nu gäller det att jag lär mig något av det här. Säsongen har knappt börjat, det vore trist om jag var slut redan i Juni. Men det kommer garanterat ge sig, jag blickar tillbaka på förra året och försöker plocka lite russin ur den kakan helt enkelt.

Tack för intresset, syns där ute!

onsdag 29 mars 2017

Säsongspremiär

Efter Lidingöloppet i höstas lovade jag mig själv en lång period med fokus på enbart träning och inte fler tävlingar än nödvändigt under kommande året. I Söndags var det ungefär 6 månader sen Lidingöloppet och det var äntligen dags för nummerlapp igen. Loppet som fick öppna säsongen var Varvetmilen, tidigare kallat Göteborgsvarvet seedinglopp i Göteborg. Förra året gjorde jag ett kanonlopp och sprang in på 33:44 på en aningen för kort bana (9,85km) vilket gav ett snitt på 3:25 min/km och en rejäl förbättring av mitt personbästa. Efter det loppet sprang jag i stort sett ingen mer kvalitet utan fokuserade på löpstyrka och uthållighet eftersom det var det mest begränsande på full distans. När jag sedan sprang ett 8km lopp i höstas så märkte jag tydligt hur farten inte fanns kvar i kroppen, föga förvånande egentligen.. Ibland blir man nog bortskämd och tror att man inte behöver underhålla vissa förmågor..
Erik & jag innan loppet.
Hur som helst har vintern mest bestått av underhållslöpning fram tills vi drog till Kenya för några veckor sen. Då började jag köra lite fart igen och fortsatte sedan med det när jag kom hem 3 veckor innan loppet. Ingen längre period men jag hade ändå en förhoppning om att slipa lite mer på tiden från förra året, grunden skulle i vilket fall finnas där. Loppet som går på frihamnen i Göteborg är ungefär så platt en bana kan bli, men desvärre väldigt vindutsatt om vädret är på det humöret. Tyvärr var vädret inte på lika bra humör som året innan så det blåste ganska friskt i motvinden vissa sträckor skulle det visa sig.. Målsättningen var 33 minuter på en bana som mäter 10km vilket svarar mot 3:18 min/km, med given väderlek var planen att försöka ligga i rygg så mycket som möjligt. Träffade riktigt många goa gubbar och gummor innan start och det kändes som att oavsett utgång så skulle det bli en go söndagseftermiddag. Starten gick och jag hamnade ganska snart i andraklungan som dock gick lite för fort och skakade av mig redan efter 1,5km. Ganska snart kom det 2 löpare bakifrån och bildade tredjeklunga med mig. Vi lyckades hjälpas åt en aning under första varvet och sprang ikapp 2 personer som flugit av andraklungan. Tyvärr fick jag lida lite för den hårda starten och tappade rygg precis innan den långa sträckan med motvind på varv 2. Ensam i motvinden hoppades jag kunna hålla hela vägen, men med drygt 1km kvar till mål blev jag upphunnen av 2 personer och hade inget att svara med på upploppet.

Totalt blev det en 10:e-plats och sluttid 33:49 på en bana som i år mätte lite för lånt (10,15km). Omräknat i fart svarar det mot 3:20 min/km vilket ändå får vara klart godkänt för ett ganska dåligt genomfört lopp rent taktiskt. Splittarna för 5 respektive 10km blev 16:22 och 33:25 vilket i sig är det snabbaste jag sprungit, men de lär inte få räknas som personbästa ändå :)..
Ingenmansland och 2km kvar till mål.
Förhoppningsvis kan jag underhålla farten lite under säsongen och ta sikte mot <33 framöver. Kanske inte det mest prioriterade målet men det ger lite motivation.

Nu laddar vi om för cykelläger (med inslag av sim och löpning) i Laholm till helgen. Dags att testa cykelbenen på riktigt.

Vi syns!

tisdag 14 mars 2017

Kenya - Fullt av kontraster


För ganska precis en vecka sedan landade jag i Sverige efter två sköna veckor i Kenya. Tyvärr fick jag flyga hem själv då Josefine skall stanna och göra sitt examensarbete under 2 månaders tid. Samtidigt som det blir ganska ensamt här hemma är jag jätteglad att hon har skapat sig förutsättningar att hjälpa barn och ungdomar där det verkligen behövs. Resterande inlägg kommer vara något av en reseberättelse och inte bara innehålla information om intervallpass på stranden, även om det finns ett och annat inslag av det.

Mombasa
Första veckan bestod egentligen av en regelrätt solsemester på och i närheten av stranden i Galu Beach, Mombasa. Planen var att jag skulle ta dykcertifikat så vi skulle kunna dyka ihop efter det. Utöver det var det mest strandpromenad, bad, kaffe, sol, lite intervaller i sanden och allmän avkoppling.
Utsikten från det bed and breakfast vi bodde på, helt underbart.
Stämningen på boendet och överallt på stranden var hakuna matata indeed och stressnivåerna har nog inte vart så låga sen sommarlovet i 9:an eller nåt sånt. Alla restauranger hade dagsfärsk fisk och färskpressad juice, vad mer behöver man?
Ute på dykäventyr, förhoppningarna var att få se valhaj men de hade annat för sig under de dagarna vi var ute och dök.
Ett gäng intervaller i sanden fanns det tid för också..
Safari
Planen var att stanna i Mombasa i en dryg vecka för att därefter åka på safari och avsluta med en vecka i Nairobi. Så efter en vecka kom Joe och från Nairobi och hämta oss med sin safaribuss och sen väntade några varma och härliga timmar. Efter drygt 4 timmar befann vi oss på ett hotell kallat 'The Lion Hill' precis på randen till nationalparken Tsavo East. Boendet var helt fantastiskt och som namnet antyder låg det på en klippa med utsikt över delar av parken.
Utsikten från balkongen, precis nedanför hängde ett gäng elefanter.
Tsavo East är totalt 12.000 kvadratkilometer stort vilken gör att djuren kan leva helt naturligt utan att människor stör dom i alltför stor utsträckning. Klar fördel för djuren!



Inte så mycket att orda om egentligen, helt fantastiskt att få se alla djuren.
Nairobi
Glada över timmarna i nationalparken begav vi oss vidare mot Nairobi där sista veckan skulle spenderas i Afrikas största slumområde, Kibera. Det är i Kibera som Josefine gör sitt examensarbete och därför bodde vi på samma ställe som hon sedan skulle stanna kvar på.
Utkanten av slummen med Nairobis finare delar i bakgrunden.
I Nairobi fick vi lära känna ungdomarna som Josefine jobbar med, lite andra svenskar som gör praktik på samma ställe och några av initiativtagarna till projektet. Oerhört lärorikt och framförallt fullt av kontraster från veckan i Mombasa. Den tid som gjorde klart mest intryck på mig är utan tvekan den i Nairobi. Alla var oerhört trevliga och det tog inte alls många dagar att känna sig som hemma i området. Det fanns vissa restriktioner kring hur man kunde röra sig vid olika tidpunkter på dygnet men överlag kändes det hemtrevligt.

De löppass som blev av körde tidigt på morgonen innan solen hunnit börja värma och trafiken blivit alltför påtaglig. Inte nog med att det är varmt och kvavt, Nairobi ligger dessutom på en platå ~1700 meter över havet vilket adderar ytterligare en svårighet. Josefines kontakt hade försökt arrangera så att jag skulle få springa med en kille som håller en löpargrupp där nere, men tyvärr uppstod lite problem med kommunikationerna. Fick även lånat en testcykel när saknaden efter Monarken blev för stor..
Inte riktigt samma sittställning som hemma, men jävlar vad gött det var!
Som tur var åkte jag och Josefine upp till Ngong Hills sista eftermiddagen jag befann mig i Kenya. Ngong Hills är ett riktigt löparmecka där många snabba Kenyaner gjort sig förtjänta av sina snabba fötter. Trots att vi var där på eftermiddagen var jag tvungen att provspringa kullarna lite. Kunde snabbt konstatera att det inte var särskilt mycket till löpning jag höll på med och lungorna skrek efter syre efter bara några minuter, inte konstigt att man blir bra om man lär sig springa där uppe.. Kullarna ligger drygt ~2400 meter över havet vilket verkligen känns.
It's a long way to the top..

But it's worth it!
Minst lika jobbigt nerför.
Sammanfattningsvis var Kenya helt fantastiskt. Alla vi träffade var oerhört trevliga och hjälpsamma. Kontrasterna är stora och det finns något för alla intressen, definitivt inte sista gången jag åker dit! Klar fördel att man slipper jetlag också, tidsskillnaden är i stort sett obefintlig.

Med all härlig höghöjdsträning jag fick i Nairobi är det bara att kämpa vidare här hemma. Nu är våren äntligen på ingång och motivationen är högre än någonsin efter två härliga veckor med semester.

Tack för din tid!

måndag 13 februari 2017

Kenya coming up


Bara en vecka kvar tills vi åker..! Kan knappt bärga mig, äntligen lite sol, värme och välbehövligt miljöombyte. Men "Kenya?" tänker du säkert nu. Jo, de är väl ett ganska oväntat resmål om man bara ser det till solsemester. Men som tur är står det massor med roliga saker på agendan!

Primära anledningen till att åka ner är för att Josefine skall stanna kvar i 2 månader och göra sitt examensarbete på ett ungdomshem i Nairobis förort. Men innan hon påbörjar det skall vi semestra i 2 veckor med en vecka vid kusten, Diani Beach (45 minuter söder om Mombasa), och en vecka inne i Nairobi. Första veckan blir det sola, bada och dyka medans andra veckan fokuserar på safari och utforskning av Nairobi. Dessutom har vi haft turen att Josefines handledare på plats skall köra Kalmar Ironman i sommar och därför har en ganska schysst löpargrupp han springer med på veckorna. Han som håller i gruppen är god för en halvmara på 66 minuter så det skall nog gå alldeles utmärkt att bli trött. Distans varje morgon och intervaller varje kväll, kommer nog inte vara med på varje pass.. Med lite tur kanske vi kan få till en dagsutflykt till Ngong Hills där det finns en och annan riktigt snabb löpare.

När jag scrollade igenom mina senaste inlägg såg jag att det är 1 månad sen jag skrev något nu, uppenbarligen har det inte hänt så mycket spännande sen dess. Och det är nog ganska nära sanningen, jag har helt enkelt tränat så mycket jag tror att kroppen kan absorbera och det känns som att det fortfarande håller ihop. Alla grenarna tar små kliv framåt hela tiden även om det ofta blir platåer i framförallt simningen. Men kontinuitet är en dygd och jag tror inte jag har bråttom någonstans.. På Fredag skall både jag och Josefine iväg på klubbens årliga simläger och det skall bli riktigt gött att få en helg på spahotell med mycket träning mellan all mat och vila. Ungefär så spännande är livet i mitten på Februari, men när jag kommer hem igen är det Mars och då räknar jag iskallt med att våren är på ingång. Tills dess, stay safe!
I brist på annat får det bli en bild på min tempomoddning av monarken, riktigt bra setup just nu!